Äntligen höst.

Visst känns det i luften att det är höst? Jag älskar hösten. Det är "min" årstid. Klara friska dagar och mörka murriga kvällar....det är mysigt det. Nu för tiden så kanske det är liiite dumt när hösten kommer. Vi skulle behöva längre sommar för att hinna med all odling vi vill. Nu är det som det är och vi får lära oss att skörda när det är färdigväxt och koka marmelad så fort som möjligt. Jag minns mina barndoms höstar. Speciellt potatisupptagningen med hela "släkten". Tidigt en morgon skulle vi alla vara på plats...luften var stilla och kall. Inga bilar hördes och vi frös om fingrarna. Farfar hade häst med potatissprätt förspänd bakom och det vara bara att rätta in sig i leden och plocka. Än idag kan jag höra ljudet av hur potatisen landade i potatislådan en bit bort. Den där dova dunsen som först var lite ekande, men som sedan blev mer och mer dov ju fler potatisar man kastade i. Efter en stund, som kändes som en evighet, var det dags för fika. Jag minns inte vad vi barn drack, men jag känner fortfarande doften från de vuxnas kaffetermosar. Potatisen lades i jordkällaren som var mörk och lite skrämmande. Vi ska snart ta upp den lilla potatis som satts i år och det blir lite som att färdas tillbaka till barndomen.

Idag skulle vi ju ha stått på Marie race, men det regnade så mycket att det blev inställt. Vi fick packa ihop vår vagn och åka hemåt redan i tiotiden. Ledig dag...det betydde att jag kunde fira min födelsedag. Bubblis och Matheus, Försten med fru, P och Virre var här. Vi åt tårta och sörplade kaffe och jag fick PAKET!!!

Nu ska det sovas. I morgon är det biodling....säsongspremiär för P:s badminton och så hemmamatch på Vallen. Mycket är det, men kul ska det bli. Hörs då.....sov gott.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0