mariamarmelad

...brukar min pappa säga. Först förstod jag inte vad han menade, men sen har jag fattat. Man ska alltså inte fästa sig för mycket vid ett djur. Ha....vad ska man då ha dem till? Jag har fyra ludna ben som jag älskar över mycket annat. Lillebror!!! Min högt skattade katt. Ibland brukar jag skämta med min man och säga att skulle jag behöva välja så åker han först. Sist in först ut va? Den här sommaren har jag försakat Lillebror lite för mycket. Känner att han inte fått den tid han är värd. Så därför fick han följa med till Duvnäs idag. Han gillar inte att åka bil, men det får han ta om han ska ut på landet och lufta sig. Så, jag fångade in honom i ett stadigt grepp hemma....sprang ned för trapporna och slängde in honom och mig i bilen. Genast började han med sitt ynkliga biljamande, kröp in under förarstolen och satt där och surade hela vägen hit. Men...när vi kom fram visade sig en annan katt. Han levde upp. Sprang omkring i gräset, följde mig som en hund ända bort till bina och han låg på trappen och gassade sig i solen. Jag var så nöjd med beslutet att ta honom med.....ända tills vi skulle gå och hämta lite rosmarin här på kvällskvisten. Helt plötsligt dök det upp en hiskelig katt...stor som ett hus och tuff som få. Genast bröt helvetet lös. Katterna rök ihop så hårtussarna flög. Jag skrek av ilska och rädsla. Katterna sprang...med Lillebror först och den andra efter....runt huset, runt ladan och där tappade jag bort dem......Dödstyst blev det och becksvart var det ute. Förtvivlad sprang jag runt med en ficklampa och letade. Inte ett ljud. Jag beredde mig på en vaknatt ute på gården. Gick in och satte på mig stövlar och en riktigt tjock tröja. Spatserade omkring och ropade. Till slut satte jag mig på en bänk och bara var. Efter en stund hörde jag ett dovt morrande...från bilen. Snabbt var jag uppe på fötter och slängde mig ner i gruset...tittade in under bilen...och där var de. Lillebror levde!!! För att fatta mig kort: Strykarkatten är borta från gården...och kommer han tillbaka i morgon...då ni!!!! Lillebror ligger i soffan och undrar vad som egentligen hände. Själv ska jag gå och ta en kopp te och lugna ner mig lite. Förresten...marmeladkokningen har gått bra, liksom vår nya saltblandning....och solrosoljeflaskorna.....berättar mer i morgon.