mariamarmelad

Idag har jag varit ute och flängt igen. Ja, på lasarettet tog det ju några timmar och då satt jag mest stilla. Efter att jag kommit hem blev det arbete. Bussen var inte packad när jag kom, men det gjorde P medans jag lagade mat. Sedan inköp på snabbgrossen och därifrån flytta vagnen till sin rätta plats på torget. Inköp på Ica och så hem. Nu ska jag packa mina sov och arbetskläder så att allt är klart för morgondagen. Kanske jag ska till Vansbro i morgon och lära mig lite biodling. Det börjar dra ihop sig. I morse ringde min "bimentor" och frågade om jag kunde komma på stört...för nu var det dags att börja. Jag som skulle med farmor till lasarettet!!! Så, han sa att han eventuellt kunde vänta till i morgon och i så fall skulle han ringa så jag fick åka dit. Spännande.

Har börjat tänka lite....oops, det där lät allt skrytigt! Men det är sant. Nu tycker jag att allt blivit för mycket. Det är inte lätt att leva och kunna allt...lära sig allt nytt. Televerket....va skönt det var förr. Då fanns bara en teleoperatör. Så enkelt. Det fanns inga mobiler heller och ändå fick man tag på folk. Svarade ingen så ringde man en stund senare. Lite mindre stress måste jag säga. Inga telefoner som ringde i väskan och som var svår att hitta. Inga larmrapporter om strålning. Ja, ja. Posten ...det är också ett eget kapitel. Förr gick man till posten och köpte frimärken. Man skickade paket och man hämtade paket. De som hade sparpengar på posten hämtade ut dem där. Punkt. Hur är det nu då? Jag vet knappt vart jag ska gå för att köpa frimärken. Skicka paket är ett mysterium och att hämta paket är än värre. Då kan det vara olika ställen varje gång. Ena gången ska paketet hämtas här och andra där. Tur man är så gammal som man är...så det snart är gjort. Arbetsförmedlingen då...lika illa. När jag var ung gick man till arbetsförmedlingen för att få ett jobb. De talade om vart man skulle söka och så gjorde man det. Det dröjde inte länge förrän man hade ett skapligt jobb. Nu ska det kursas hit och kursas dit och vill det sig illa så får man ta hela familjen i kartonger och flytta upp till Jukkasjärvi. Det är ett måste om du ska få några pengar. Hur man ska få ner villan i kartonger säger de dock inte. Och så sist men inte minst.....farbror doktorn. När man kände sig krasslig förr, gick man till doktorn. Han undersökte dig...klämde lite, frågade lite och så talade han om vad du hade för fel. Lite medicin på recept och efter några dagar var du frisk. Nu för tiden ska du själv veta vad du har för fel, du ska ha all tid i världen för att överhuvud taget kunna komma fram i alla telefonköer...och bota dig, det får du minsann göra själv. Nej, nu har jag fått nog. Det ska inte dröja förrän jag bygger mig en koja i skogen.... skaffar mig en icke EU-märkt ko och börjar odla mina egna giftfria grönsaker. På något sätt ska man väl överleva, och gör jag inte det så dör jag väl då. Enkelt!