Väntar och väntar....

...på att P ska vakna. Vad tråkigt det är när man vill ha sällskap men ingen finns. Har gått igenom de bloggar jag brukar följa och det var ganska deprimerande läsning. Jag följer med stort intresse de som bloggar och har samma fel som jag....dvs cervikal spinal stenos. De har det mycket värre än mig och ibland oroar jag mig för hur det ska bli här då. Hoppas på bättre tur än de. Nu hör jag P. Vad bra, då får jag sällskap. Vi hörs om en stund.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0