Ensam cocosboll och hemfärd.

Om det var något alla pratade om idag så var det blåsvädret. Tydligen har det varit lika över stora delar av landet, så vi lär inte ha varit ensamma om att arbeta i motvind. De stackare som hade vanliga marknadsdiskar fick hänga i dessa, i stort sett hela dagen för att rädda hela bygget från att blåsa iväg.

Med blåsvädret kommer också lite kyligare luft...vilket gjorde att många potentiella kunder gick med händerna i jackfickorna och vägrade ta upp dem för att handla. Vi undrade lite förvånande hur dagen skulle bli, när det visade sig att vi sålde mer varma toast än munkar på förmiddagen. Men, allt efter som dagen gick kom munksuget igång hos folk. Kanske tänkte de på eftermiddagsfikat när de fyllde på i munkförråden.

Sandvikens marknad är ingen höjdarplats om man vill bli rik...........men vi är nästan nöjda....Vi vet ju att det inte är kosingen som kommer in, utan ringrosten som ska bort.

Packade för hemfärd vid tretiden och åkte från platsen strax före fyra. Lugn och fin hemresa....om man bortser från de där stora guppen i Storvik....som finns där varje vår....vi flög som små lovikkavantar mellan sätena i bilen...svor lite och bromsade in, innan vi fortsatte som om inget hänt.

Nu blir det en välbehövlig dusch innan jag ska borra ner mig djupt i soffan....och jag ska somna där...och jag ska snarka...och jag ska inte skämmas ett endaste dugg om jag t.o.m dreglar lite i sömnen.

Kommer ni ihåg den där ensamma cocosbollen jag berättade om? Hittade bilderna på "honom". Han kom blåsande förbi munkvagnen....tätt efter gatan gled han fram i blåsten...ensam i en stor kartong. Man får ju hoppas att han klarade sig bra på färden....annars får man önska att någon stampade ihjäl honom fort, så han slapp lida.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0