mariamarmelad

...när det är legalt att skylla orkeslösheten på åldern? Är det meningen att kroppen ska säga ifrån redan nu? Har man ca 15 år till pensionen så ska det väl finnas lite spänst i både kropp och hjärna...eller? Kan man fråga någon? Det här är första gången jag kommit nära 50-årsstrecket (vad jag kommer ihåg i alla fall) . Hur ska jag då veta om tröttheten beror på ålder...eller något jag behöver uppsöka läkare för? Skulle behöva ett uppslagsverk: Allt du behöver veta när du närmar dig 50!
Om vi börjar nerifrån....fötterna. Ska dom vara bleka, nariga och se ut som de gått mååånga varv runt jorden? Benen.....håhåjaja....ännu blekare med synliga ådror och torra. Shittt!! Magen...hahaha....om man får svårt att andas, när man ska sätta på sig strumporna på morgonen, av att böja sig framåt...då måste det väl vara något fel? Brösten...letar sig nedåt allt eftersom åren går....Min hals....halsen ja....rynkig så det har börjat gillas polokrage. Trodde väl aldrig det. Ansiktet är numera en hel vetenskap....rynkor både här och där....vissa djupa som den där ravinen jag körde ner i på skidor en gång i min ungdom.....Enda positiva är att det numera inte finns några finnar...och det beror förstås på att man numera är torr som treans sandpapper. Håret...ja vad sjutton ska man säga om det? Ser bäst ut uppsatt...under en mössa. Då var det bara armarna kvar då....gäddhäng...händer där det syns att man inte varit någon kontorsråtta precis...snarare skogsarbetare.
 Nu har jag räknat upp utseendet. Då ska ni veta att jag inte ens börjat tänka på alla krämpor. Det ska jag skona er från idag. Tar det nästa gång jag funderar över livets mysterium.