Vid tre vaknade jag...

...av att det kom ett sms....-Mamma, jag har fått öroninflammation...jag gråter..... Hur f-n har livet menat att man ska klara av det...att veta att ens barn ligger 46 mil bort och gråter av smärta. Jag skiter i om ni säger att hon är tillräckligt gammal att klara sig själv...hon är iallafall mitt barn och jag har mammainstinkter!!!! Värktabletter och sjukhusbesök rekommenderades. När det sedan blev tidig morgon ringde jag....och ringde....och ringde. Fick inget svar och var beredd att slänga mig i bilen....men till slut ringde hon tillbaka. Hade sovit....som tur var. Nu väntar jag på att få höra vad doktorn sa.

Idag vet jag inte hur det blir. Badminton för P och jag leker väl med Kicki under tiden. Annars vill jag inte göra något alls....bara vara tråkig. Det är en sån dag idag...tråkdag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0