mariamarmelad

Jag har alltid tyckt att man ska dela med sig...ge om man kan, men det finns vissa gånger då jag blir lite anti...eller, mycket anti. En sån gång var det igår på Falukalaset. Det finns stora grupper av människor som organiserar sitt tiggande. De åker omkring i minibussar och stannar till vid varje festival eller annan större tillställning. Kvinnor, män och barn. Vissa sitter på gatan med en liten kopp som de sträcker fram och ber snällt om pengar...andra går omkring och samlar burkar...hela tiden...fram och tillbaka. De gör rent på pantburkar på hela området....det har jag inget emot....men sen kommer vi till de det som jag inte gillar. De har blommor med sig...fina rosor som de sträcker fram mot folk och ger ett intryck av att man får blomman. Många blir jätteglada...ända tills de tar fram en lapp där det står: Mina föräldrar är döda och min bror är svårt sjuk, blomman kostar 20 kronor. De allra flesta lämnar tillbaka blomman men några förmår sig inte till det. Det var det ena som jag retar mig på....det andra är de som kliver in i vår munkkö...eller andra försäljares köer och resolut tigger pengar av kunderna. En tant gick runt inne på caféet igår och störde gästerna med att sträcka fram handen och be om pengar. Vissa kommer fram och visar med teckenspråk att de vill ha en munk....gratis...pekar på sitt barn i vagnen och antyder att det är hungrigt. Jag ger gärna, men då ska det vara till privatpersoner som verkligen har det fattigt...inte till organiserade ligor som dessutom är oförskämda. Igår stod jag och en tiggarkvinna och skrek till varandra (då hade hon inga problem med svenskan) när hon försökte lura på två fjortonåriga tjejer varsin ros. Hon blev skitarg för att jag sa till flickorna att lämna tillbaka blommorna, för de kostade pengar.

Nog om detta. Idag är det dag tre av fyra på Falukalaset. Lite trött är jag, men det ska väl gå. Värmen är värst. Vi hade 43 grader i vagnen igår och det var inte skönt. Ska åka och handla lite nu...sen bär det av mot Falun igen.