Levande bin och likbil.

Hemma igen. Äntligen. De flesta män är kända för att köra bil fort....inte P. Han är den lusigaste jag känner...När vi kom mellan Björbo och Nås fick jag nog.
-Du, det är 90 här.
-Ja, jag vet, men jag spar på bensinen!!
-Öka, det är bart och vi blev just omkörda av likbilen!!!!

Stannade till vid våra kupor för att göra en koll. Inte för att jag trodde något, men kände att jag iallafall ville försöka höra om det möjligtvis fanns något liv i bina, trots att det lät dött sist jag var där. Och gissa!!! Det var liv i en av kuporna. Gissa om jag blev glad? Nu finns det hopp inför våren igen.
Åkte till min bimentor och hjälpte honom att lyssna i hans kupor.....det var liv i dem också. Han har två samhällen på sin gård och där surrade det så fint. En annan kupa, som står i skogen några kilometer därifrån, var däremot tyst. Alltid något....två av tre är väl inte så illa. Det är inte helt dött alltså.

Nu ska jag strax åka till Trädgårdscaféet på pysselkväll. Visar er eventuella alster senare ikväll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0