En liten bihistoria.
Med en dunkande huvudvärk och feber...eller är det bara solens värme som gör mig varm, sitter jag här igen. Det har varit ett långt och tröttsamt dygn.
Om vi börjar från början.....Vi åkte ju mot Hudiksvall från Vansbro igår kväll. Fin väg, vackra vyer och ett riktigt glatt humör. Färden gick över Los och Ljusdal. Såg två överkörda huggormar på vägen....och en varningsskylt...för vildsvin. Jag hade nog helst sett ett vildsvin istället för dom där ormarna...äckligt, skrämmande och, enligt mig helt onödiga djur....ja, jag vet att de behövs i naturen...men jag kan liksom aldrig vänja mig vid ormar....det fattas ju något på dem...nämligen ben. Sätt på dem ben och de blir ödlor...mycket trevligare, för jag älskar ödlor.
Nog om detta.....Anlände till Trogsta (en mil väster om Hudiksvall) strax före nio på kvällen. Träffade på mannen som skulle sälja bina till oss och vi åkte till platsen där kuporna stod. Snabb inlindning av kuporna med spännband och så ilastning i bilen.
Så började färden hemåt. Åkte samma väg tillbaka och det mörknade ganska så fort. Kuporna stod bra i bilen....stabilt och lugnt. När vi kom till Orsa säger P plötslig: Det flög ett bi förbi mig, samtidigt som han fäktar till med armen.
-Är du säker, säger jag, som just slagit efter en spindel i bilen?
-Ja! Ok...vi stannade vid vägkanten, lyste med ficklampan och hittade ett stackars ensamt bi sittandes i taket. På med handsken och en snabb rörelse, så var det biet taget av daga.....stackare. Han hann inte ens se sitt nya hem.....
Tio i två på natten anlände vi till skogsdungen där bina skulle bo. Grannarna hade informerats om att vi skulle komma...tänkte att de annars skulle tro att det var tjuvar i farten. Vi lyfte ut den första kupan...bar den försiktigt mellan oss in i dungen, ställde den på plats och var riktigt nöjda. Kupa nummer två....stod lite längre in i bilen. P knuffade på från sidodörren och jag drog från bakluckan....gick ju fint det där....Jag ställde mig på vänster sida av kupan och tog ett rejält tag...P stod på höger...och tog ett rejält tag......-Jävlar....han bet mig, sa han, samtidigt som jag hörde ett argt surrande. Det visade sig att locket på kupan glidit lite på sidan och det bildades en liiiiten glipa, där bina kunde krypa ut....Nu satt några hundra i en fin liten klunga utanpå kupväggen. Förmodligen ville de väl se vart de var på väg...kanske var några åksjuka och behövde se vägen. Hur som helst...det var bara att sätta på bikläderna och bära kupan in i skogen. Det surrades lite argt, men den kom på plats och jag kunde borsta in bina i flusteröppningen.
Nöjda och belåtna och mycket trötta kröp vi sen i säng i stugan....strax före tre.....och som vanligt kunde jag bara sova till sextiden. Så, som ni kanske förstår så är jag ganska trött just nu....huvudvärken och tröttheten gör att jag tänker krypa till kojs tidigt idag....P, som sovit som han brukar....tills jag väcker honom...han ska se på hockey....vad förvånad jag är....inte!
