mariamarmelad

...genom vår dörr....utan att knacka och när jag försöker stänga så sätter de fotem mellan och jag kan inte krypa in i mitt bo i trygghet och lugn. Så känns det när jag tänker på terrordådet i Stockholm i helgen. Vem kan säga att mina barn måste lida för vad som händer över deras huvuden? Vem har rätt att skaka om min trygghet...min familj...mitt land? Vem har frågat mig vad jag har för åsikt och vem tror att den vet vad jag tycker och tänker? Varför försöker någon lösa saker med våld? Kan vi inte mötas istället...pratas vid och lära känna varandra?

Idag är det glöggkokning....igen. Bra, i och för sig, men inte så roligt när man är förkyld. P är och handlar det som fattas och själv passar jag på att blogga. Har tagit en varm dusch och hoppas på att febern ska hålla sig borta idag.
Kvällen ska ägnas åt badminton för vissa, och själv ska jag nog bara tassa omkring och hitta mig själv någonstans. Kaffe...igen.