mariamarmelad

Jag har kommit till en punkt då jag känner att jag måste skriva lite om glädje och vänskap. När jag sökte på nätet om vänskap så kom det upp många olika alternativ. Vissa stämde in på vad jag kallar vänskap och vissa inte. För mig är vänskap att veta att ens vän finns där utan att man behöver visa det för varandra. Att kunna ge och ta på bådas villkor. Jag har en vän som jag haft i 43 år. Vi gick på lekskolan tillsammans och vi hängde ihop under hela skoltiden. Sedan bildade vi familj och båda hade fullt upp med sitt, men ändå visste vi att vi fanns där. Vi träffades inte så ofta och båda levde vi våra liv på varsitt håll. Allteftersom åren gick så hittade vi tillbaka till umgänget, men inte på samma sätt som tidigare. Vi hade båda växt upp och blivit vad vi är idag. Nu för tiden träffas vi då och då och fikar. Vi skickar något sms om det är något speciellt och jag tror att vi båda känner var vi har varandra. På bådas villkor....enkelt och okomplicerat. Tack för att du finns och alltid har funnits där.
Och så var det det där med glädje. Glädje för mig är att få göra något som jag tycker om. Att få utveckla mina intressen och att ibland bara få vara mig själv. Livet kan te sig fullt av måsten och ofta är det så, men om jag då, mitt i allt jobb får möjligheten att göra något meningsfullt för mig själv då mår jag bra. Så känns t ex min biodling just nu. Jag har drömt om det i många, många år och nu äntligen har jag kommit till skott. För mig är det bara glädje och stimulans...ingenting annat.