Koskräck och motionsspår.

Som jag lovade, så har jag nu varit ut på min första runda i motionsspåret här i Mellsta. Kan väl inte påstå att jag sprang...men jag gick jäkligt fort. Klockan var sju när jag gick iväg och det var inte en endaste människa i farten. Lugnt och skönt. Fina spår...mycket skog och en massa små stigar hit och dit. Tog det vanliga, stora breda 2,5 kilometersspåret. Vad det lider så ska jag lära mig hitta bland alla dessa småstigar som slingrar sig in bland träden...och vad det lider kanske jag kan springa någon meter också.

Igår kväll skulle jag ta mig ner till älven. Den ligger nära....väldigt nära. Problemet är bara att det är brant ner dit. Riktigt brant. Normalt ska det finnas trappsteg, men eftersom de blivit slitna och dåliga med tiden hade de plockats bort. Kan väl säga så här: Hade det regnat och blivit halt i branten så hade jag varit kvar där än. Tog mig ner.Fick hålla mig i en massa stolpar och grenar för att inte hasa ner på rumpan. Det var så vacket...fick nästan samma känsla som när jag var i Uganda och vandrade i regnskogen. Grönt, lummigt och med en massa fågelljud. Till saken hör att området vid älven är naturreservat så det är fint....och lite annorlunda. Gick några hundra meter. Tänkte ta mig till bryggan som sticker ut i älven. Men....längre fram såg jag dem....de där stora, långhåriga korna som strövar runt. Gigantiska var de. Horn som påminde om buffelhornen man ser sittandes på väggarna i saloonerna i gamla westernfilmer. De rörde på sig...tittade bort mot mig, och jag tänkte att det vore bättre om vi träffades en annan dag! Jag vände om och klättrade den mödosamma vägen hem igen. Som tur var hade någon vänlig själ ställt en bänk på halva vägen. Där satt jag en stund och undrade om jag skulle bli kvar där för evigt. Kanske någon kan komma fram till kanten och slänga ner köttbullar till mig, så jag inte svälter ihjäl.

Nu väntar en dusch i servicebyggnaden. Känslan av att gå dit påminner om när man var på gymnastikläger i 10-årsåldern....handduken på armen...rena kallingar i väskan och kakelklädda väggar i duschrummet. Lite skönt är det faktiskt. Passar nog mig det här.  

...några hundra meter längre fram stod de...korna....

...jag lovar...det är mycket brantare än bilden visar...kom hit så får ni se.... 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0