mariamarmelad

...det är bedrövligt alltså. Här har man varit husets husdjur i snart tio år och så drar dom hem ett hårigt odjur rätt vad det är...och det är minsann inte första gången kan jag säga. Nu för tiden kan jag aldrig känna mig säker för vad som ska komma. Förr...på den gamla goda tiden, då var man hemmets medelpunkt. Det klappades och matades. Jag kunde gå som jag ville, sova i soffan eller sängen. Nu kan det springa runt något ludet illaluktande och bjäfsande odjur i hela lägenheten. Ärligt talat så är jag skiträdd. Ja, man vet ju aldrig vad som kan hända. Hade jag möjlighet så skulle jag flytta. Enda kruxet då är ju att man inte vet om man hamnar på ett ännu värre ställe. Nej, dags att protestera! Kommer det in en till hund här så drar jag. Pronto!! Tills vidare håller jag till utom räckhåll för allt och alla. Med vänliga hälsningar, Lillebror (i desperat behov av hjälp).