mariamarmelad

Visst är det mysigt med påsken, men det är egentligen våren som kommer med den som jag är ute efter. De flesta pyntar rejält till påsk, men inte jag. Har aldrig förstått vitsen med att plocka fram en massa pynt som tar plats och gör att det ser ännu rörigare ut hemma. Alternativet är att plocka bort annat för att få plats med kycklingarna, men vilket onödigt extra arbete. Då tycker jag att det är bättre att låta bli helt. Dessuton äter katten upp alla fjädrar, så vad är vitsen? Det enda påskpynt jag har framme är påskkärringen ni ser på bilden, men den hänger där året runt. Dels för att jag inte orkar plocka fram och tillbaka men också för att jag tycker den är fin. Och häxor finns det väl året runt? När jag var liten var jag påskkärring varje år. När jag kom upp i tidiga tonåren var det väl lite pinsamt att spöka ut sig i kjolar och hucklen, men det var ju extrainkomsten jag var ute efter så det fick gå. Ett år skulle jag och min bästis gå runt på påsken för att fylla förråden med godis och pengar. Vi målade våra påskkort enligt löpandebandprincipen. Lade alla papper på bordet och gick från vänster till höger och gjorde likadana ägg och kycklingar på korten. Snabbt gick det. I ett hyreshus ringde vi på en dörr och precis när vi gjort det tog min kompis en vaniljpralin och stoppade in i munnen. Det gick inte så bra, utan den satte sig på tvären. Hon hostade och fräste och blev blåare och blåare i ansiktet. Dörren öppnade till lägenheten och en farbro stod där. Det slutade med att jag och gubben stod och slog min kompis i ryggen tills pralinen lossnade. Efteråt stod vi kvar i trapphuset en lång stund och bara gapskrattade. Dels för att det var pinsamt, tyckte vi, men också av lättnad att det hade gått bra. Hörs snart.