Varför?
Vad jag än skriver idag, är som en fis i universum...som en droppe i havet...allt överskuggas av vansinnesdåden i Norge. Inte ska man bry sig om att elverket krånglar, att regnet öst ner under natten och att vi fortfarande inte kommer ut med bussen. Patetiska saker i det stora hela.
Idag tänker jag på de människor som hamnade mitt i kaoset...mitt i helvetet. Jag tänker på föräldrar...kompisar och skräcken de alla måste ha känt. Hur? Varför? Vad får en människa att döda andra? Hur tänker man då? Eller, tänker man alls?
Ett mammahjärta blöder. Jag kan känna skräcken jag skulle haft om jag haft barn där...förmodligen inte ens i närheten av vad jag skulle känt om det verkligen var så..och jag kan känna lättnaden över att mina finns där ute i livet...trygga och välmående.
Jag älskar er alla...hela min familj.
Jag älskar dig mamma mer än universum!
