mariamarmelad

Man kan ju undra vad man gett katten för mat...hela livet. I helgen kom grannen på marknaden fram och frågade om vi hade katt hemma.....ja, det har vi. Någon hade glömt en påse med kattmat hos honom någon dag före. -Vill ni ha den, frågade han? Självklart....som jag alltid brukar säga: gratis är gott....även för katter. Det var en dyr kattmat. Kvittot låg kvar i kassen....189 kronor för 1,5 kilo. Aldrig har jag köpt i den prisklassen till min katt. Nu skulle han få smaka på exklusiv mat...för en gångs skull. Det måste väl vara ungefär som när vi frossar i oxfilé....Hemma öppnade jag påsen...och det räckte....han slängde sig över påsen....kunde knappt vänta till den kommit ner i en skål och ställdes fram. Han slafsade och åt som aldrig förr...och jag fick dåligt samvete. Vad hade jag gett honom för skräp tidigare? Törs inte ens läsa på innehållsförteckningen på den gamla....och så kan jag konstatera att det lär väl bli dyrare med kattmatsinköpen framöver. För hur ska jag kunna köpa billig skräpmat till honom nu...när han fått smak på livets goda?

Ikea idag...troligen....ska köpa en stol att ha i vagnen. Någonstans måste vi ju kunna slå ner ändan när det är lugnt...och jag får sån värk ibland att det är ett måste att byta ställning...eller ut och gå en stund och det är ju inte alla gånger som jag kan lämna vagnen.

Ska väl gnälla lite på vädret också....f-n vad varmt det är...Ja, jag vet att det nyss var vinter och jag klagade då också...för kallt och för mycket snö....men jag gillar verkligen inte värme. Det kan väl vara någon måtta på det hela. Jag vill ha så där typiskt svenskt.....lagom.