Sluttittat!
Vad har det tagit åt oss egentligen? En fråga bara....hur mycket tittar du på tv? Förmodligen lite för mycket...eller mycket för mycket. Jag tittar alldeles för mycket...utan att jag vill. Det är som ett gift. Ett gift som förlamar kroppen så man inte kan röra sig ur soffan. Vilket skit! Och vilka skitprogram.
Några av mina barn tittar på Big Brother...jamen hallå!!! Kan det kallas program över huvudtaget? Och alla dessa "köpahusprogram"...matlagningsprogram...realitysåpor...skitprogram med andra ord. Ibland lyckas man träffa på ett program som sätter sig i sinnet...eller djupt i själen. Det är just de små stunderna som gör att man ändå inte kan slänga ut skiten på gatan.
Nu har jag tillbringat halva dagen och hela kvällen framför apparaten. Nu har jag fått nog.....dags att ta sig själv i kragen och göra något vettigt av livet...och tiden. Fram för kreativiteten...och livslusten som man själv grävt fram någonstans inifrån. Tänkte just avsluta med att säga: Nu ska jag somna framför tv:, som vanligt, men se det ska jag inte. Nu ska det läsas några rader ur en bra bok istället. God natt. 
