Från vadmal till sammet. Början.

Tänkte börja igen. Börja blogga alltså. Inte för att det känns helt hundra....men ändå....Jag har saknat er och känner att jag behöver lufta mina tankar, tvätta ur den där grå vadmalsfilten som krupit innanför skinnet och lagt sig som ett för trångt foder inom hela mig....
Mycket har hänt sen sist, och mycket har inte hänt. Jag har förstått att det gäller att börja om...i många avseenden och jag börjar med att börja om med det lättaste...bloggen. Alla andra "börjaom" kommer så sakteliga framöver.
 
Livet på campingen går vidare. Ja, vi fick bo kvar och jag har under den här tiden upptäckt att det här livet passar mig mycket bättre än jag trodde. Ja, jag visste ju att det var hit jag ville....men att det skulle bli så här bra trodde jag aldrig. Just nu passar det här livet som hand i handsken och jag har många planer för framtiden i vagnen. Men...det får också vänta lite. Jag ska inte skriva mer just nu. Jag ska bara posta det här inlägget och njuta av att vara igång igen.
 
Tack för att du finns där ute....för att du läser det här och för att jag har möjligheten att träna på mitt nya liv på just dig....för det är så det känns.....nu ska jag våga allt jag inte vågat förut...nu ska jag bli mitt jag...inte mitt nya jag, utan det där jaget som alltid funnits där men som jag aldrig hittat förut.
 
" Snöflingorna dalade sakta mot marken. Stora och tysta föll de. Hon kunde se dem i förgrunden mot den röda tegelväggen och hon visste inte riktigt på vilket hon skulle fästa blicken, väggen eller flingorna? Alla färger var så klara, så tydliga att de upptog hela sinnet.
 
I bilen, på vägen hit hade det varit kallt. Kalasbyxorna hade kliat och kanat ner över rumpan. Det kändes obekvämt men hon kunde inte, eller ville inte göra något åt det. Det fick vara.
 
Nu stod hon där och tittade upp mot fönstret långt där uppe. Någon var där. Men snön var så vacker att det var det enda hon ville se."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0